Ett litet traditionellt bröllop i Brasilien har ungefär 75 gäster. Jag satte kaffet i halsen när Lucas berättade det, och tänkte med fasa pa den dagen vi ska gifta oss och jag ska säga ja inför minst 75 gäster. Lucas tillade i samma meninge den dagen pa Irland för cirka ett halvar sedan att vart bröllop kommer att ha fler gäster. Det är framtid. Inte nu.

Igar, lördag, flög vi som sagt hit till Guarapari där vi ska stanna tills Torsdag. Det är en liten kuststad ca 1 timme med flyg norrut fran Rio. En gang ägde Lucas morfar och mormor ett hus, hans morfars mamma behövde rehabilitering för sina daliga ben och leder. I Guarapari, vid stranden precis utanför vart fönster, finns det svart sand pa stranden som vid exponering för sol har nagon sorts stralning som ska göra gott för till exempel reumatism och andra led-relaterade problem. Huset är för längesedan rivet och tva stora lägenhetskomplex har blivit uppställda pa samma plats istället. Lucas familj äger en lägenhet i detta hus, som jag snarare skulle kalla vaning. Lägenheten upptar nämligen hela vaningen. Takvåningen, nämnde jag det?

Dagen spenderades med solskyddsfaktor 30 pa kroppen och 50 i ansiktet, undet ett parasoll pa stranden. Vi badade lite. Vattnet är lite lugnare här, sa till och med badkrukan Michaela kunde kliva i en stund. Trots ovan nämnda solskydd brände jag mig pa brostkorgen och lite pa axlarna. Ansiktet fick en hel del färg ocksa.

Förberedelser
Vi skulle sedan klä om för att aka till Vitória och ga pa brasilianskt bröllop.
Jag hade bestämt klänning och skor, mina fötter hann lyckligt nog tappa svullnaden efter temperaturomställningen sa att jag kunde ha mina gorgeous pumps. Jag hade inte tänkt varken pa har eller smink, utan satte mig enkelt pa balkongen, där ljuset är som bäst och sminkade mig. Ett av de hembiträden som jobbar när familjen är i denna lägenheten kom fram till mig och fragade varför jag inte var i badrummet, till vilket jag gestikulerade vikten av bra ljus. Jag fragade da henne om sminket sag bra ut, varpa hon tog sminkborsten ur handen pa mig och började arbeta fram en look jag inte visste jag kunde fa. Hon fragade sedan hur jag skulle ha haret, och det visste jag ju inte. Sa hon in i lägenheten, hämtade borste och kam ur min väska, samt gele fran nagon annans väska. En kvart senare hade jag en inbakad fläta som hon fäst lite käckt med nagra fjärilar. (Michaela HATAR hårklämmor i form av små djur).


Såhär såg jag ut efter ett par timmar. Roligast är väl öronen. Skrattade så jag dog när jag såg fotot.
Ja, jag bar guldsmycken. Jag vet, jag brukar inte göra det. Men jag var så fin i det.

När jag väl fått en fin frisyr som dög skulle jag få låna örhängen också, samt ett halsband. Och jag skulle ha läppstift och ögonskugga. Lucas ena moster lånade ut accessoarer och det andra hembiträdet läppstift. De målade och hade sig tills jag kände mig som en transvestit. Resultatet blev dock oerhört bra. Det var längesedan jag använde sahär mycket make up.

Hela denna händelse skedde utan någon som helst engelska. Jag försökte på den lilla portugisiska jag kan förklara hur jag ville ha det, och vi förstod varandra ganska bra. Jag har pa bara nagra dagar lärt mig massor av nya ord. Och jag förstar mer n vad jag trodde jag skulle göra. När jag tänker tillbaka på hur gårdagens förberedelser gick till skrattar jag så tårarna rinner. Vi skrattade då med, helt hysteriskt.

Då bar det alltså av till bröllopet.


Detta är förebilden.

Bröllopet i sig
Lokalen fylldes snabbt av kvinnor i fancy snygga klänningar och män i stiliga kostymer. En evighet efter att vi kommit till lokalen, som för mig såg ut som en kyrka, ni vet de moderna kyrkorna i Sverige utan klocktorn. Enligt traditionen har brudparet inte en best man, utan ca 5-8 best couples, par de vill hylla. Dessa 8 par som det var i gårdagens scenario kom ett efter ett in i lokalen, och tog plats vid vardera sida längst fram. Sedan kom en liten flicka med bukett, brudens mamma och brudgummens pappa, sedan brudgummens mamma och brudgummen. Sist kommer bruden och hennes far in. Vackert så det tårades i ögonen var det.


Kvalitén är lite dålig. Men ni ser här hur fin hon var. Relationen till Lucas är lite odefinierad. Jag tror att jag uppfattade det rätt att hennes nuvarande man har vuxit upp tillsammans med Lucas och hans bror, och spenderat somrarna i Guarapari där de också har lägenhet.

Så började ceremonin. Jag kan inte urskilja några skillnader mellan ett brasilianskt och ett svenskt bröllop i detta fallet. Hela snackroset om att älska varann i nöd och lust, samt trosbekännelsen och lite annat enligt schemat. Jag vet att jag låter oseriös, men hur ska jag annars beskriva det. Hela ceremonin var ju dessutom på portugisiska, så vad skulle jag göra. Försöka förstå var det enda rätta. Samt titta på folk.

Efter vad som kändes som en evighet promenerade vi bort till klubben där festen var förlagd. Smyckat upp till tänderna med vita band, ljus, vita blommor, glitter, stenar, fontäner och så vidare prunkade lokalen framför våra ögon. Bord fanns utställda med titlar på så som brudens familj, brudgummens familj, samt de närstående med sina efternamn. Vi satte oss i ett av hörnen, då vi inte tillhörde de närmsta och blev sedan serverade först jordgubbs/mjölkdrinkar och sedan alkohol. Jag och Lucas drack brasiliansk öl. Mycket gott. Sedan började servitörer bjuda runt brickor med små olika snittar, och små färgglada rätter. Bruden slängde buketten till tjejen som faktiskt ska gifta sig härnäst och festen tog fart efter det.


Godis som serverades i textilblommor. Här var det påkostat minsann.

Efter ett par öl kände vi oss redo för dansgolvet. Jag hade högklackat hela kvällen, och dansade till både brasilianskt och 70-tal. Ni kan tänka er alla göra YMCA? Ser ni det framför er. Och ja, jag vet att ni vet att jag i vanliga fall stoppar fingrarna i halsen och klöks åt sådan musik. Men igår var det roligt. Till sist lärde Lucas mig dansa lambada vilket är två steg åt höger och två steg åt vänster, och sedan stannade vi inte på säkert en timme. Mina ben skakar fortfarande från gårdagen.


Detta är efter-bilden. Efter en helkväll av dans såg vi ut såhär. Heta?

Festen tog inte slut förrän strax efter 2 och vi kastade oss alla in i en hyrd van som tog oss tillbaka hem. Jag sov gott till klockan 12.15 idag. Men mer om det imorgon.

Sa, da har jag fatt fram en dator sa att jag kan skriva. Min iPhone är fantastisk i de lägen da man inte har en sadan. WiFi (tradlost internet) har varit mycket tacksamt. Nu har jag fatt tag pa Lucas dator da jag inte inforskaffat nagon adapter annu.

Jag satte mig pa flygplanet kl 16.00 ca i tisdags. Planet skulle lyfta 16.30. Pa grund av vädret, med all snö och temperaturen stängde de flygplatsen i nästan 2 timmar. Vi passagerare pa väg till London satt alltsa pa planet i 2,5 timmar innan vi lyfte. Jag trodde jag skulle missa planet till Rio, sa lange fick vi vänta. Till slut lyfte vi och jag kom fram till London med allt i behall. Jag mötte en tjej som heter Sanja pa Heathrow, som hade flugit med samma plan som mig och som skulle till São Paulo precis som jag. Incheckningsdisken hade stängt för en timma sedan när vi kom fram. Vi blev ombedda att ta oss till gaten, där vi kunde bli incheckade av TAM:s personal. Tyvärr kunde vi inte fa platser bredvid varandra, men eftersom det var ett nattflyg och vi bada sov en del gjorde inte det sa mycket. Jag hade dessutom möjlighet att disponera platsen brevid mig, da den passageraren inte tycktes hunnit i tid. Flygplansmaten var mycket god!

I São Paulo fanns det knappt en skylt nagonstans om var vi skulle. Sanja var tvungen att skicka vidare sitt bagage, sa jag följde henne till den gaten, som sedan visade sig vara precis vid min. Sanja skulle till Montevideo i Uruguay, och jag var ju pa väg till Rio. Till slut kom jagh pa planet. Jag var lugn igen.

När jag landade i Rio möttes jag upp av älskade Lucas och hans fina mamma. Vi akte i hennes bil hem till hans mormor där han bor. Jag ska inom kort lägga upp bilder pa hur huset ser ut och hur vi sover.


Ni ser Sockertoppen (Pão de Açúcar) i mitten längst bort? Mellan den och berget framför bor vi.


Om ni undrar hur jag fatt in alla Ä och Ö beror det pa att prickarna finns pa tangentbordet. Dock saknas ringen i bokstaven a med en ring ovan, sa jag far hoppas att det är läsbart ända.