Hos Gester

Jag insåg häromdagen att jag tagit foton för längesedan, när jag e dag hade städat och fått någorlunda ordning. Jag lovade för hur många månader sedan som helst att lägga upp några bilder från min lägenhet. Jag hade bara bott här i lite mer än ett år när jag i stort sett blev klar med att inreda. Och ni som är intresserade av detta, samt av pyssel, textilier eller för den delen pynt, vet ju att man aldrig blir färdig. Så fort man är klar på ett plan, går man till nästa.

Min far är precis likadan. Så länge jag kan minnas har han renoverat, målat om, lagt golv, bytt fönster, lagt altan, oljat golv osv i och utanför sitt hus. Jag minns när vi som små chockades av egelrött i hallen. Året efter blev det modernt i Sverige. Sedan skaffade de antika ekmöbler, och det kom till IKEA:s hyllor en kort tid efteråt. Ni vet fondväggar? Pappa var tidig med det också. Jag tror helt enkelt att han i smyg läser utländska inredningstidningar, snarare än inredningens svar på Bondepraktikan. Det är liksom inte som att stoppa upp ett finger i luften för att känna åt vilket håll det blåser, det handlar om känsla.

I vilket fall. Här kommer bilder från mitt nyinredda vardagsrum samt mitt kök, i matlagningens fulla gång. Håll tillgodo.



Vardagsrummet är också mitt sovrum, men det syns inte här. Sängen är precis bakom soffan.
Det får ni ett foto på när jag fått nya ben till sängen.



Mitt kök då. Ena vinkeln av det. Mikron är ny, mammas avlagda. Maten är förberedelser
för när Lotta och Damien var här. Svartvitt är stilrent och enkelt.

MGe

Dödens trötthet har kommit över mig. Jag vet, jag är riktigt bra på att förtydliga och överdriva, men det är en del av min natur. Morgonen började inte med att vakna upp ur en mardröm, vilket kändes som en lättnad. Ändå kämpade jag mig upp 05.50 för att hinna få lite egentid före jobbet. Jag är trött på att alltid vakna och ha bråttom, samt alltid känna att sängen är sådär varm och skön att man inte vill lämna den. Är det någon som har ett tips på hur man löser sådant?
Fortfarande är jag sjukt spänd på att se vad Klefberg har skrivit i BT om aööas vår käre Lasse idag?

Gillade ni Andreas Grega? Det var han som var förband igår. Har tydligen spelat en del med Promoe och Timbuktu, jag anade baktakter i hans låtar igår, och undrade varirån influensen härstammade.


MGe

Efteråt var jag helt slut. Mina fötter ömmade. Jag höll på att gäspa så att tårarna rann och jag var svettig. Dessutom gör det nu ont i ryggen också. Men vet ni vad?
Jag var rorisg om kinderna, hes av sång och trött av hoppande. I flera timmar spelade Winnerbäck i Boråshallen ikväll. Han kliver på i tid, och han håller sig inom tidsramar som är längre än det folk klagar på men kortare än de med 50 släppta album.
En version av Elden som gjorts live några gånger framfördes akustiskt, Jag har väntat på ett regn med Saddam i begynnelsen samt mycket från det nya albumet.

Vi fick säga hej både till Kent och Melody Club. Då plockade jag upp mobilen, och besvarade något sms jag fått under tiden. Inte för att dessa producenter låg bakom, men för att jag inte gillade låtarna. Eller snarare, de har inte fastnat ännu.
Jag saknade också Miss Li i Om du lämnade mig nu. Anna har en särskild plats i mitt hjärta sedan alla år, men Miss Li ska vara med, och hon ska fälla tårar av överväldigan. Så minns jag det från förra året och med sådant är jag konservativ.

Ser fram emot morgondagens BT då jag suget ska läsa Klefbergs recension av konserten. Gillar han Winnerbäck, månne?

God Natt mina vänner!

MGe

Nu har tillfället jag så länge längtat efter kommit. Lars Winnerbäck ska spela i Boråshallen ikväll. Jag och Jesper, allra käraste bror, bokade biljetter så fort de släpptes i somras. Denna dagen kändes då helt avlägsen. Visste ju inte då att jag skulle åka till Paris med finaste, eller att han skulle spendera 2 månader av hösten hos mig. Jag visste inte heller att jag planerade börja med den här dieten, att portugisiskan skulle kännas lättare att lära sig samt att mardrömmar kan få en att vakna och inte somna igen, alls


Jag vaknade kl 05.35 helt gråtfärdig efter en mardröm som knappt går att uttrycka i ord. En person i min yttre krets vådförde sig på mig, och jag kunde inte skrika. Vi var i min hall, alltså i mitt hem, och denna person trängde sig in genom dörren. När jag sedan skulle förklara på jobbet varför jag såg ut som jag gjore, eller mådde som jag mådde var det ingen som trodde mig. Jag var helt slagen när jag vaknade. Vågade knappt öppna ögonen, av rädsla för att det skulle vara sant. Ett snabbt sms till Brasilien och tillbaka, och jag var lugnare. Men fortfarande nästan en timme senare är jag lite skärrad.


Någon som är bra på drömtydning?


Idag ska jag äta normal mat. Jag ska äta frukt och räkröra och yoghurt. Idag är jag otroligt tacksam för att jag har mat på bordet. Mötte en kille på bussen igår, från ett land i södra Afrika jag inte minns vilket. Han nämnde förvirrat att han inte hade så mycket mat hemma, men att han ändå var glad för att han hade mat alls. Han minns när han en gång inte hade detta. Jag vet, mycket förvirrad och konstig kille. Men han fick mig att tänka lite.

Nu blev det mycket tankar här på en gång såhör tidigt.

Mer kommer ikväll efter konserten.

MGe

Dagen började bra. Dagpass innebär bra rutiner på maten. Trodde jag. Haha. Frukost klockan nio, och förvånade ansikten. Inte för att jag åt så lite som en rostad brödskiva med banan på, utan för att jag just hade banan på. Men jag måste medge att jag haft banan som pålägg till och från genom åren, och att det är riktigt gott. Prova även ni som inte är sugna på dieten.

Mitt pass var delat, så jag skulle haft ett glapp på ca 2h 15 minuter mellan de båda passen. Därför var jag lite osäker på när jag skulle äta lunch. Det löste sig snabbt när jag fick reda på att min efterfrågade övertid gick in. 14.17 plockade jag fram ostbiten och kexena (jag är från Borås). Tunna, tunna skivor skar jag och petade i mig. Jag var så fruktansvärt hungrig. Ett äpple senare och Michaela var fortfarande hungrig. En kopp te, tänkte jag. Och det fungerade.

Eftermiddagen efter det kröp fram. Jag pratade med diverse gulliga kunder, och en stor del puckon. Jag vet, det är vanliga människor, men om vanliga människor får bete sig hur som helst vill inte jag vara med. Än den ena arga, till än den andra oförstående. Suck i kvadrat, skulle jag vilja säga.

Sen fick jag komma hem. Lycklig i hjärtat blev jag, och hungrig som ...

Såhär ser tonfisk och grönsaker ut. Vad tycker ni? Gillar ni tonfisk förstår ni vad jag menar. Det är gott, och något jag skulle kunna äta vilken dag som helst. För er som inte tror mig är detta en tallrik av naturlig storlek. Alltså fick jag i mig en hel portion med mat.


Dock kan jag inte sticka under stol med att jag haft ångest idag för att jag varit så hungrig. Allt förstördes igår när jag var hos mormor. Så mycket gott gör att även den bäste kan tappa fattningen.
Jag märker nu att jag börjar bli lite sugen på melonen jag ska äta snart. Det och lite glass, till Grey's Anatomy i Farlings sällskap.

MGe

I know, the quality sucks, but this is the best version. Get lost, Black Eyed Peas :)

Dagen började med att jag inte hade några bananer hemma. oerhört bra planering. Först äpplet utbytt mot morot igår, och nu bananen idag. Mitt minne sviker mig på de mest opassande punkter. Så istället för banan och rostadbrödskiva imorse fick det bli morgondagens frukost, vilket innebär ett hårdkokt ägg och en rostad brödskiva. Med mycket salt på och om det intages långsamt är det smaskens, även om ni säkert misstror mig.

Jag vaknade redan vid 8, då jag hade tvättid idag som jag gärna ville börja och sluta tidigt med. Men jag höll mig från att äta fram till 10.30, för att kunna skjuta upp varje måltid, och på sås ätt gå mindre hungrig senare på dagen. Jag åt min lunch vid 1, vilken bestod av 1 hårdkokt ägg, 1,5 dl keso och 5 salta kex. Det mättade också bra denna gång. Jag kände mig nöjd. Senare mötte jag upp Lisa i stan för en fika, 2 svarta släta koppar kaffe.

Nu kommer mardrömmen. Fika hos mormor. Lilla söta fina mormor, eller rättare sagt "gamla"-mormor, hade bjudit in mig och mamma på kaffe vid 5-tiden. Mamma hade sagt till mormor att vi bara skulle komma på kaffe, och att fikabröd inte behövdes inhandlas. Väl där ser jag hela bordet uppdukat med färska frallor, korvpålägg, skinka, ost, vetebröd, muffins och hembakta hallongrottor. Jag fick kämpa för att tacka nej, och eftersom mamma också gått på denna dieten visste både mormor och Kalle vad detta handlade om, och tystnade snart. Jag började bli riktigt hungrig, och kände att mitt tålamod blev mer och mer svårt att hålla. Till slut fick jag be mamma att vi kunde åka, så att jag kunde få äta min middag. 2 stackars wienerkorvar och grönsaker var ju inte längre vad mina ögon såg när jag tänkte på mat. Men när jag väl petade i mig maten, långsamt, långsamt tyckte jag faktiskt att det var gott.

Ibland gör man saker mer plågsamma än vad de är. Lättast är kanske att inte åka till mormor en av dessa dagarna, och att äta måltiderna på bestämda punkter. Det är ju så det alltid borde vara, fasta punkter alltså.

MGe

Idag har jag varit hungrig. Jag trodde nästan modet skulle svika mig för en stund. Jag satt på jobbet med kurrande mage och ingenting att tugga på. Ett tuggummi hjälpte en stund, och hinkvis med vatten likaså. Av min kära mor fick jag höra att det kan ta ett par veckor innan kroppen liksom vänjer sig vid att måndagar är små måltider igen. Efter en helg med normalt intag av föda så att säga. Ett tips är att absolut under inga omständigheter frossa under helgen. Du fuskar bara och det är bara du själv som eventuellt missar chansen att lyckas.

Mitt humör har varit lite sämre än normalt idag, vilket också beror på att det är den veckan i månaden. Kanske borde jag vara försiktig så jag inte blir för grinig. Fast då hjälper det att prata med någon som gör en glad igen en stund, så kommer hoppet tillbaka.

Ikväll glömde jag att ta med mig ett äpple hem från jobbet, och har givetvis ingen frukt hemma efter en helg borta. Jag bestämde mig för att ta chansen och istället äta en morot när jag kom hem. Snart ska jag under andakt äta 1,5 dl glass under total tystnad. Men det mättar ju inte så mycket.


Ett te att rekommendera är Kvällsro från Friggs att dricka på kvällen. Innan, eller för länge sedan när jag hade problem med sömnen (Läs: innan jag träffade Lucas) kunde jag sällan sova efter att ha druckit detta, då sov jag ofta oroligt och med många uppvaknanden. Men nu, men ro och trygghet i kroppen är en kopp av detta te ett säkert kort att hålla hungern borta på kvällarna.

Idag har jag även lyckats vara rökfri i 51 dagar. Jag är så stolt ibland att jag nästan spricker. Det är väldigt många dagar i streck. Detta är också en av anledningarna att jag börjat med dieten, jag behöver något nyttigt som håller mig sysselsatt.

God morgon!
Igår kväll satt jag i säkert en timme och tragglade "negatives" som lektionen kallades. Meningar i stil med Jag är inte en man, jag är en kvinna och han är inte lång han är kort. Jag har lärt mign personliga promonem, jag har lärt mig att konjugera ordet att vara, eller ett av dem. Det är som spanskans ser och estar. Fast hur de stavas exakt i portugisiskan är jag inte helt med på ännu.
Livemocha.com har en del för utlärning och för inlärning. När jag avslutat en lektion kommer ett helt gäng brasilienare att lyssna och läsa på vad jag lärt mig - oh sedan reviewa det. Igår hade jag gjort fel på min skrivdel, och fick en massa kritik. Det var inte så roligt först, men allt är konstruktivt och uppmuntrande.
Jag har fått komplimanger för mitt uttal, vilket gjorde mig på topphumör- Jag var så stolt när jag pratade med Lucas efteråt att jag knappt kunde sitta still innan jag fick berättat det för honom.

Jag har inte spenderat så mycket tid den senaste veckan med att lära mig nya ord på portugisiska. Jag har istället fokuserat på att lära mig uttala dem jag redan kan. Efter en lång konversation igår med käraste finaste insåg jag att det faktiskt hänt någonting. Han klappar mig inte längre mentalt på huvudet och tycker att jag är gullig när jag försöker, utan reagerar knappt, vilket han enkelt förklarade med att jag uttalar vissa saker så bra att han inte reagerade.
Det måste jag ju säga att det är en överdrift. Men stolt blev jag.

Att lära mig portugisiska är något av de svåraste saker jag någonsin tagit till mig att lära sig. Alla andra språk jag försökt mig på (engelska, tyska, spanska, turkiska, norska) har varit smärre simpla bagateller i jämförelse med detta. Och då pratar jag inte om grammatik, vokabulär eller meningsuppbyggnad. Vi snackar uttal. Jag kan inte förstå att det kan komma sådana ljud ur en mun, hur vänder man liksom tungan åt det hållet? Ni fattar säkert ingenting. Haha, inte jag heller alltid. Men nu är jag i alla fall på gång. Jag har börjat med en liten glosbok, och har min kurs online som jag strax ska påbörja nästa lektion i.

Helgen fylldes hos Jennie av njutning, pleasure. Dvs. Choklad, rött vin, gräddsås, räksallad osv. Jag satt igår kväl och funderade på om det verkligen är bra för den diet jag försöker hålla de andra dagarna. Jag rannsakade mina tankar och kom fram till detta.
Torsdagens måltider bestod av detta:

Frukost:
Yoghurt
Havekuddar
linfrön
solrosfrön
honung

Lunch:
Pastasås på champinjoner, bacon, lök och lätt creme fraiche
Ris (jag vet, men den smakar godare med det än med pasta)

Middag/Kvällsmat:
3 skivor limpabröd
Smör (ja har aldrig brett på mycket av detta)
Skinka
Räksallad.

Däremellan försökte jag på bussen unna mig lite naturgodis, men vart nog inte så sugen.

Fredagens mat var till frukost/lunch sparrissoppa med 2 små bitar grovt bröd och en cola. Middag Fläskfile, med sås på grädde och creme fraiche och sambal oelek samt ris. Visst åt jag en del så kallat onyttigt denna dag, men samtidigt bara 2 måltider.

Eftersom jag spenderade tiden hos Jennie kändes det som om jag inte hade kunnat lösa det så mycket bättre än så. Jag lovade mig själv att kämpa bättre redan idag, söndag och det har gått ganska bra.

Middag hos mormor idag, eller gamla mormor som det egentligen är. Svensk husmanskost a la köttbullar, potatis och sås. Jag åt mig inte överdrivet mätt och jag tackade nej till efterrätten. Bara en sådan sak. Michaela säger nej till efterrätt hos mormor? Jo, i vanliga fall som på restauranger och så kan jag gärna tacka nej, då jag hellre tar en kaffe. Vem vill betala 80 spänn för 1 kula vaniljglass och 3 hallon, liksom? (Min pojkvän såklart). Men hos mormor och farmor brukar det vara svårt i vanliga fall. Men idag var jag stark, och mätt och inte sugen på något sött efter maten. Så det så.


Imorgon är det ny dietvecka, och grapen, tonfisken och köttet kommer tillbaka. Håll tillgodo.
MGe

när jag tog långa promenader, eller power walks, varje dag ägde jag en liten enkel mp3-spelare ur vilken denna unga sagolika kvnnas röst ljöd varje dag. Shakira har en röst likt ingen annan. Hon låter plågad och nasal, men ändå är det bland det sköraste jag någonsin hört. Jag kan rysa långa stunder av hennes stämma.

Idag är det söndag, 10 dagar före löning och tiden går just långsamt. Inte så att det stör egentligen, för nu har jag hela tiden saker att göra. Men samtidigt, känns det som om vi varit ifrån varandra i evigheter, och det är bara en och en halv vecka. Man kan ju bli tokig för mindre. Tacka vet jag Skype dock. Utan det hade vårt förhållande varit dödsdömt. Inte att nämnda datorer över huvud taget. Jag förstår dig, Tess, att du fick panik när laptopen pajade. Jag hade inte vetat varken ut eller in.

Är sedan Lucas var här inne i ett stim av Six Feet Under. Claire, spelad av Lauren Ambrose, är i stort sett den med det mest uttrycksfulla ansikte jag någonsin sett. Jag kan inte få nog. Hon är en av andledningarna att jag färgade håret rött. Sedan blev det aldrig riktigt så som hennes, men det är en annan historia.


MGe